Bönkastning!

Den här terminen har vi fått ett nytt ämne. Sista timmen på torsdagar så pratar vi om japansk kultur och idag pratade vi om Setsubun. Setsubun inträffar nästa vecka och är, enligt den gamla kalendern, vårens första dag. Man brukar fira detta genom att vid templen kasta bönor samtidigt som man ropar: "Oni wa soto! Fuku wa uchi!" Ungefär: "Ut med demoner! In med lycka!"

Folk brukar tydligen klä ut sig som Oni (japansk demon) så folk kan kasta bönor på dem. I vår klass ställde Shirko och Jeanette upp och drog på sig Oni-masker så resten av oss kunde kasta små påsar med bönor på dem under mycket stoj och skratt. Även jag drog mig en lite sliten oni-mask för att härja runt lite.

I väntan på vadå?

Vår, värme, bättre tider överlag. Som ni kanske förstår så är jag inne i en period av tristess. Det är i och för sig inte så stor skillnad mot hur det brukar kännas där hemma, januari och februari är månader då jag mest väntar på att det ska bli vår.

Jag försöker komma igång med pluggandet men det är svårt att komma igång. Det blir inte direkt bättre av att det dåliga självförtroendet pekar ut att flera i klassen har börjat prata japanska riktigt bra medans jag själv tycks glömma bort allt så fort jag försöker säga nåt. Som sagt, den här tiden på året är det svårt att få humöret på topp, det tycks gälla lika mycket här som hemma.

Jag fick i alla fall ett samtal från Honda, managern på modell-byrån, i fredags. En klient behövde tydligen röster som talade olika utländska språk till nåt. Jag åkte in till kontoret och läste in en monolog som jag lyckades komma ihåg, så nu är det bara att vänta och se. Har jag tur så kanske de blev intresserade och då kanske jag kan få ihop lite extra fickpengar. Nu fick ni i alla fall se hur en av bilderna som Honda tog av mig blev.

Januari, suck.

Det är grått och regnigt utanför, jag läntar till sol och värme och mina pengar är mindre värda än nånsin. Inte undra på att jag är smått deppad. Lite kul hade jag i alla fall igår när jag och Honda, killen på som jobbar på modellagenturen jag gick med i i fredags, tog lite foton av mig. Naturligtvis glömde jag helt bort att be honom ta ett foto med min kamera, jag ska se om jag kan fixa nån av bilderna senare. Därför får ni hålla till godo med en bild på ett hus i Shinjuku med en rätt intressant fasad. Det var rätt kul att prata med honom för han pratar flytande engelska och har varit i sverige tre gånger. Senaste gången bodde han tydligen alldeles i närheten av mig, snacka om tillfällighet.

Just nu gör jag inte så mycket annat än pluggar och väntar på våren, samtidigt som jag försöker låta bli att tänka på pengaläget. Jag ville inte börja gnälla på den här bloggen om hur illa det är igen och det tror jag inte ni vill heller. Jag får helt enkelt leva snålt och vänta och hoppas. Vem vet, nån kanske är intresserad av att betala för bilder med mig på. Det är åtta månader kvar och allt kan hända.

Ny termin, nya vänner.

Jag har inte skrivit nåt på ett tag eftersom skolan började i onsdags. Har man vart ledig i tre veckor så tar det lite tid innan man kommer in i rytmen igen. Naturligtvis har det börjat en del nytt folk också, givetvis en hel del svenskar för vilka det här är första terminen. De två på bilden är Rose som är från Mongoliet men låter som hon kommer från norra england och vad-han-nu-heter-för-nåt (eftersom jag har glömt hans namn så får jag fråga på måndag) som kommer från Göteborg. Jag hängde med de här två och några andra elever för att käka lunch efter skolan i torsdags och det var riktigt trevligt att lära känna lite nytt folk. Det visade sig att Rose tydligen har jobbat som modell och hennes manager i Tokyo hade fixat en audition åt henne på fredagen. I samma mening säger hon sen, "häng med vetja, ni kan ju registrera er hos agenturen så kanske ni också kan få jobb."

Sagt och gjort, vi två följde med henne på audition och fick träffa hennes manager, en riktigt trevlig kille som dessutom hade varit i Stockholm över julhelgen. Efter Roses audition så följde vi med till agenturen, registrerade oss och sen vi gick till Roppongi Hills för att ta lite prov foton. Det var både kul och intressant att posera inför kameran och vi ska göra om det nån gång nästa vecka men då ta med lite olika kläder för att se vilka stilar som kan passa. Sen är det bara att vänta och se om nån skulle vara intresserad av bilder på mig. I vilket fall som helst så var det ett intressant sätt att spendera en eftermiddag på och jag har fått lite nya vänner på köpet.

Ändrade matvanor.

Tänkte bara visa en bild på lite av den mat som jag har blivit förtjust i här på sistone. Just det, bläckfisk. När jag gör sallad då och då, så brukar jag blanda i uppskuren bläckfisk tentakel och det är faktiskt rätt gott. Jag hade föreställt mig att det skulle vara segare än vad det faktiskt är men som sagt, det är ett intressant alternativ till räkor.

Snart är vardagen här.

Den senaste veckan har varit väldigt lugn, nästan tråkig. Efter de två intensiva första veckorna av jullovet så tog det lite tid innan jag lyckades vänja mig vid det här. Därför blir dagens bilder från förra söndagen då jag gick förbi parken i Harajuku och upptäckte att det ju var en jävla massa folk där och det måste jag ju se. Så jag följde efter och fick ett par bilder av hur folk välkomnade det nya året. Egentligen borde jag vara lite mer diciplinerad och plugga lite nu för att se till att jag inte glömmer det jag lärde mig förra terminen men det går helt enkelt inte. Nå, skolan börjar inte förräns på onsdag så jag har två dar på mig att ta mig i kragen.

Ring in det nya, ring ut det gamla!

Just det, nyårsafton blev det också. Vi började med att Ryoko, hennes man och deras två hundar kom tillbaks från kortsemestern mycket tidigt på morgonen. Jag visste om detta i förväg så jag hade lagt mig tidigt så jag kunde gå upp och plocka i ordning efter mig själv. Resten av förmiddan ägnades åt att förbereda nyårs-måltiden som vi skulle avnjuta tillsammans med Motoko och Tobbe. Mot eftermiddan/kvällen så kom de över och det var kul att se Motoko igen. Hon var smått impad av den lilla japanska som jag har lyckats lära in trots att jag själv önskar att jag kunde mer, jag kanske ska skära ner lite på själv-kritiken.

Hur som helst, vi hade en väldigt trevlig middag till vilken vi drack öl och även del japansk sprit så som sake, shochu och även umechu. Gott och framförallt starkt. Ryokos man hade en hel bok om shochu som var ungefär lika snygg som de böcker man kan hitta i sverige om whiskey. Jag blev verkligen överraskad över hur många olika märken som finns och jag blev tipsad om ett märke som heter Toppai som tydligen ska vara både billig och god.

När det sen blev midnatt så var det dags att knata ut till det lokala templet för att stå i kö till helgedomen och när man väl kom fram slängde man i en slant, klappade med händerna för att påkalla gudens uppmärksamhet samt gjorde sin nyårs-önskning om ett bra år.

Efter det gick vi till ett annat, större tempel med mer folk där man återigen fick stå i kö. Här köade man för att slå i en riktigt stor bronsklocka för att ringa in det nya året. Man kunde även hjälpa till att banka riskakor bredvid och både Tobbe och jag prövade på detta. Ni kan följa vad som hände med hjälp av bilderna rätt bra.

Efter allt det här så tog vi en taxi tillbaks och jag vaknade upp dan efteråt, rejält bakfull, för att sätta igång med att skriva på den här bloggen om vad jag gjort under jullovet. Jag kommer uppriktigt sagt inte ihåg exakt vad jag önskade för 2009 men jag hoppas att det var nånting i stil med den nyårshälsning som min favorit författare Neil Gaiman skrev på sin blogg och som får bli även min nyårshälsning till er:

"... I hope you will have a wonderful year, that you'll dream dangerously and outrageously, that you'll make something that didn't exist before you made it, that you will be loved and that you will be liked, and that you will have people to love and to like in return. And, most importantly (because I think there should be more kindness and more wisdom in the world right now), that you will, when you need to be, be wise, and that you will always be kind."

Comiket 75!

Så var det då äntligen dags, det som manga-älskare världen över ser fram emot, nämligen Comiket! Den här maffiga tillställningen som antagligen är världens största serietecknarmässa, hålls två gånger om året och den här gången var det 75:e gången. Eftersom jag var med på Comiket första gången augusti 2007 så visste jag vad som väntade och jag hade sett fram mot det här länge.

Under tre dagar, 27:e-30:e december 2008, så fylldes mässhallen med tiotusentals människor, de som var där för att sälja sina alster och de som var där för att köpa. Naturligtvis hittade även jag en hel del, bland annat ett par böcker gjorda av några kvinnor som var stora fans av Sherlock Holmes och som använde detektiven för att beskriva olika delar av Viktorianska England. Jag fick även tag på oerhört vackert illustrerade brevpapper, en doujinshi-version av mangan Yotsuba!, som enbart handlade om huvudpersonens pappa, en guide till venedig via animen "Aria", en kort guide till skotsk whiskey gjord i manga stil och en hel del annat.

Efter att i tre dagar ha trängts med tiotusentals andra människor och snabbtittat igenom nästa lika många serier så hade jag lite lätt huvudvärk men jag var ändå mycket nöjd. Tyvärr var jag så upptagen av att se mig omkring att jag glömde ta en bild på spektaklet från insidan, så ni får tyvärr nöja er med bilder på massor av folk som går till mässhallen och massor av folk som går därifrån och så får ni lita på mig när jag säger att det var värt det.

Hemma hos Ryoko.

Som sagt, när jag kom tillbaks till Tokyo så stannade jag i Ryokos lägenhet ett par dar medans hon och hennes man använde sitt julov till att campa vid Mount Fuji. Det berget kunde man faktiskt se från deras lägenhet. De bor på fjärde våningen och har en riktigt flott utsikt och de här kalla vinterdagarna så kan man se Fuji riktigt tydligt. Ta en titt på de bifogade morgon och kvällsbilderna om ni inte tror mig.

Ett stormigt avsked.

Så var det dags att ge sig av från Sapporo och åka hem till Tokyo. Det måste ju firas av på nåt sätt, med nåt stort och maffigt, som till exempel en snöstorm. Just precis, en snöstorm. En snöstorm så kraftig att man ser knappt två meter framför sig, alla tågtrafik fastnar och all flygtrafik från Sapporo ställs in. Jag blev alltså insnöad i Sapporo och fick snällt stanna där jag var en dag till. Det gjorde inte så mycket eftersom Masae och hennes man bara tyckte det var kul att jag stannade en dag till, jag fick till och med ett erbjudande om att hänga med dem till hennes mans föräldrar för att gemensamt fira nyår. Tyvärr så hade jag redan lovat att ta hand om Motokos systers lägenhet i Tokyo medans hon och hennes man var borta ett par dar för att kampa i närheten av Fuji, annars hade jag kanske stannat ett par extra dagar.

Hur som helst, dagen efteråt åkte jag tillbaks som planerat och eftersom vi var rätt många som hade fått våra flyg inställda så behövde vi inte betala nåt extra.

I sammanfattning så kan jag säga att jag vill, nej jag ska återvända hit under sommarlovet i augusti då vi har tre veckor ledigt igen, för så pass bra trivdes jag här. Jag får helt enkelt hoppas att yenen står tillräckligt bra då för att den delen av semestern ska bli verklighet.

Smaklig måltid.

När jag berättade för mina lärare att jag skulle fira julen i Sapporo så berättade de hur avundsjuka de var på grund av all god mat jag skulle äta. Hokkaido anses ha den godaste maten troligen för att mycket av den inhemska maten odlas här. Dessutom anses krabban som kommer från norr att vara en av de godaste.

Som gäst hos Masae bjöds jag på tre stadiga mål mat per dag och mycket av det hade hon odlat själv i sin trädgård. Det var stora portioner och det var svårt att tacka nej så jag tror nog jag gick upp nåt kilo under tiden jag var där. Jag bidrog lite grann till julstämningen med ett paket pepparkakor som jag köpt på import avdelningen i ett av de större varuhusen i Tokyo. Jag ska kanske berätta att den överst bilden tog jag på en hamburger restaurang där hamburgarna gjordes framför dig för att sedan flamberas och i mitt fall, koka några minuter i en rödvinsås. Smaskens!

Den dagliga promenaden.

När jag bodde hos Masae så gav hon mig fasta tider att hålla mig efter, kl 07.30 stadig frukost, kl 12.00 stadig lunch och kl 18.00 stadigt eftermiddags/kvällsmål. Eftersom maten var både god och gratis så var det inte så svårt att hålla sig till schemat. Efter frukosten så brukade jag ta en promenad i grannskapet, b l a en park alldeles i närheten där jag tittade in i växthuset för att uppleva en försmak av sommaren och även såg det här tornet som ser ut som det kommer från medeltida europa. Efter att ha vart ute i snön var det rätt skönt att komma in i värmen till varm mat.

Årets besök på mount Moiwa.

Alldeles intill Sapporo finns ett litet berg på ca. 600 meter där man har en underbar utsikt över stan. Jag har fått till vana att åka hit åtminstone en gång varje gång jag är i Sapporo för att njuta av utsikten när solen sakta går ner över stan. Naturligtvis gjorde jag det även nu, trots snö, kyla och stark blåst. Det är en särskild känsla att stå där och se ut över stan under sig samtidigt som känner hur man sakta tappar känseln i fingrarna och ansiktet.

Bäst som jag står där så upptäcker jag att paret bredvid mig pratar svenska. Det visar sig att det är en Stockholms-kille som pluggar på ett universitet i Tokyo som har fått besök av sin flickvän från sverige och nu åker de runt i Japan under hans jullov. Eftersom det var första gången de besökte Sapporo så passade jag på att ge dem lite tips om vad som kan vara intressant och ställen man kan besöka när det är lite varmare här. Ett överraskande och roligt möte. Och årets bilder på utsikten blev inte så dumma de heller.

Rotemburo = utomhus bad.

Om det är nåt jag älskar med japan så är det deras bad. Först tvättar man av sig ordentligt och sen sätter man sig i skållhett vatten till hakan. När man väl kommer därifrån så är man så avslappnad att man somnar så fort man lägger sig ner. Det här brukar vara en typisk helg semester med kompisarna i japan, man spenderar helgen på ett bad och när man inte sitter i vattnet så går man runt i sin badrock, äter gott och dricker godare och myser i största allmänhet.

Vi hade först tänkt åka till ett av de mer kändare baden utanför Sapporo, men när det satte igång att snöa ordentligt så tog vi ett närmare ställe som dessutom hade fördelen att det var garanterat rökfritt.

När jag och Masaes man hade värmt upp oss ordentligt i inomhus badet så gick vi ut på bakgården för att pröva på utomhus baden. Detta är verkligen en upplevelse, att sitta nersänkt i hett vatten och med ångan omkring sig se hur snön faller omkring en. Jag ser mig omkring på de omgivande, snötäckta bergen och känner hur en snöflinga landar på nästippen och tänker: imorgon är det julafton.

Trädet som jag står bredvid på ett par av bilderna fanns alldeles utanför och är så vitt jag kan förstå ett heligt träd.