Vårpromenad i Yoyogi-parken.

Tog en promenad i Yoyogi-parken för att ta en titt på hur körsbärsträden blommade. Jag låter bilderna talar för sig själva.

HANAMIII!!

I lördags så hade en kille i skolan arrangerat en hanami i en liten park i norra delen av stan. Det var vackert väder, en aning kyligt men man kände ändå att våren långsamt är på gång. Det förekom mängder av öl och en hel del snacks, själv hade jag köpt med mig en tetrapack av min favoritsake. Som traditionen bjöd så drack jag mig sedan full som ett päron. Det gjorde alla på plats, det var fullt av druckna, glada japaner och vi enstaka utlänningar.

Vi fick även besök av ett sällskap unga, nyfikna japaner som satte sig ned och pratade med oss. Trots att mitt ordförråd verkligen inte är det bästa så lyckades jag ändå, styrkt av alkoholen, att göra mig förstådd. Det hjälpte lite att en svensk kille i en av de andra klasserna, Ed, satte sig ned och tecknade små porträtt av våra tre nyfunna vänner, en förstklassig isbrytare.

När det sedan började dra sig mot kvällen så fick jag ett samtal från Kyle, han hade lyckats fixa biljetter till Japan-premiären av filmen "Watchmen" och det tänkte jag inte stå över. Eftersom det har skrivit väldiga mängder om den här filmen på nätet redan så nöjer jag mig med att säga att jag tyckte om den. Japp, trots en hel del öl och sake så lyckades jag hålla mig vaken filmen igenom och även komma ihåg den efteråt.

Sen var det bara att åka hem, sova och sen ta hand om bakfyllan dan efteråt. Återigen spenderade jag mer pengar än jag borde men det är svårt att låta bli när det är vårfirande. Det sker bara en gång om året här och vi firar det inte på samma roliga sätt hemma i sverige.

Första halvlek över.

I fredags var det sista dagen på vinterterminen och vi har nu en veckas vårlov. Det här innebar tyvärr också att vi sa adjö till två av våra medlemmar i klassen som nu åker hem. De är Daniel, från sverige, och Lisa från schweiz. De ville bara studera ett halvår och nu är den tiden slut och det är dags att åka hem. Det kommer kännas konstigt att inte ha dem i klassen längre.

Det känns för övrigt konstigt att tänka på att jag redan har varit här ett halvår. När jag har pratat med folk som har varit här längre än jag så har de alltid beskrivit hur snabbt tiden har gått, jag misstänker att jag kommer känna likadant när jag kommer in i september.

Jag kommer verkligen att sakna Lisa och Daniel men Daniel bor i Stockholm, liksom jag, så vi kommer träffas igen. Jag vet inte om jag kommer att träffa Lisa igen.

Vi firade i alla fall av dem med att gå på Yakki-Nikku och äta kött och dricka öl och avslutade med karaoke. Eftersom jag fortfarande väntar på pengar från CSN så var jag tvungen att stå över det sista men eftersom jag ville fira av dem så spenderade jag pengar jag egentligen inte har råd med på restaurangen. Det är så förbannat irriterande att behöva vänta tre veckor längre än de andra studenterna på mina pengar men nu är det bara tio dagar kvar.

Hanami med klassen.

Proven är avklarade för den här gången och snart är det vårlov. Så här näst sista dagen på terminen har därför klassen en liten hanami och går till Shinjuku parken för att beundra körsbärsträden. De tunga molnen sprack upp lagom till att vi skulle gå iväg så det blev perfekt väder. Blommorna har just börjat öppna sig så det är än så länge inte så mycket blomster därifrån men andra träd är i full gång. Shinjuku parken är riktigt vacker och jag ska nog titta dit ett par gånger under den kommande veckan då körsbärsblommorna verkligen sätter igång över hela stan. Hoppas bara att vädret blir bra den kommande veckan, i så fall ska jag nog ha lite tjusiga bilder att visa.

Vi avslutade dagen med att käka lunch på en turkisk restaurang som en av killarna i klassen kände till och när vi skulle betala så hann naturligtvis Hassan före och betalade för oss allihop. Vi börjar bli lite oroliga för om han verkligen har råd med att alltid bjuda när vi går ut och äter men han insisterar. Som sagt, han är en av de snällaste människorna jag känner.

Ja må jag leva...

Ja, så kan det se ut när man försöker ta ett självporträtt med kameran, skrämmande eller hur. Jag hade tänkt få med bakelsen jag köpt men den fick hamna på separat bild. Det är nämligen min födelsedag idag. Ja, idag så är jag officiellt 41 år gammal. Tyvärr så är det sista veckan på terminen och det var prov idag och vi har prov i morgon så den där chokladbakelsen är ungefär det firande som jag har kunnat ägna mig åt.

Men räds icke, under den här veckan börjar körsbärsträden i Tokyo att blomma så blir det bara fint väder så blir det till att fira hanami. Hanami betyder helt enkelt att man sitter och tittar på körsblommorna, det definitiva tecknet på att våren är här. Men man kan ju inte göra det utan lite förstärkning, så folk brukar dricka sig fulla som svin under träden och jag kommer förhoppningsvis vara en av dem.

Det känns på nåt sätt passande att min födelsedag infaller med vårens ankomst.

Så, tillbaks till verkligheten, imorgon har jag grammatik-prov, blä.

Tokyo International Anime Fair 2009!

För att kunna tänka på lite roligare saker än pengar så gick jag och några kompisar hit igår. Den här mässan var maffig! Jag har varit på Big Sight tidigare när jag har besökt Comiket men jag blev ändå överraskad av hur mycket folk som var där.

Det här helt enkelt en mässa där de stora animationsbolagen visar upp vad de har på gång för tv och bio under det kommande året och det fanns mycket att titta på. En av de tv-serier som tycks vara mest uppmärksammad just nu är den nya "Fullmetal Alchemist" som ska ha premiär snart. Informationsblad delades ut av snygga tjejer (så kallade "booth-babes) klädda i uniform. Dessa boothbabes fanns utspridda lite här och var som ni kan se på bilderna.

Flera animationsskolor passade på att göra reklam för sig själva och jag passade på att ta även en del av deras kataloger. Det blev rätt mycket foldrar och informationsblad.

Ett av de mer intressanta ställena på mässan var en sektion där de på en stor karta över japan visade var det finns olika manga och anime-museer. I vissa fall är dessa tillägnade en särskild tecknare som har blivit stadens stolthet, men ibland så handlar det om manga och anime i största allmänhet.

I den del av Tokyo som jag bor så har de tydligen flera produktionsbolag förlagda och bara en tågstation härifrån så har de dessutom ett anime-museum, jag får titta förbi där när jag har tid.

Det fanns även en del av mässan där oberoende animatörer visade upp sina verk och en del var riktigt imponerande bland annat en tjej som tyvärr håller på att utbilda sig till nåt helt annat. Verkligen synd för jag gillade verkligen hennes verk.

Det fanns som sagt en hel del intressant och roligt att se här men jag fastnade framförallt för en titel, långfilmen "Summer Wars". Jag älskade trailern till den här filmen men jag förstod inte mycket om vad den handlade om, jag kände bara att den här måste jag se.

Så efter en hel dag där återvände jag hem, trött och lite yr efter allt man har fått se. Tyvärr så har vi kanji-prov på tisdag och grammatikprov på onsdag så resten av helgen får jag ägna åt att plugga.

Undantaget som bekräftar regeln.

Märklig vecka. Jag har de senaste veckorna varit lite orolig över när nästa sändning pengar egentligen skulle komma. Enligt CSN skulle de komma en bra bit in i april vilket verkade rätt konstigt eftersom det skulle bli en stor tidslucka mellan den senaste insättningen och den kommande. Efter att ha pratat med de elever som redan har pluggat här ett år så har de alla försäkrat mig att man alltid får pengarna innan månadsskiftet så då blev jag lugnad på den fronten. Så i måndags fick mycket riktigt alla svenska elever sina pengar från CSN. Alla utom jag.

Det är nämligen så att de har bestämt att jag ska inte få mina pengar förrän 9:e april så det blir till att leva snålt ett par veckor framöver.

Varken jag eller nån annan här kan förstå riktigt varför det är så här, kanske har de helt enkelt utsett mig till att bli undantaget som bekräftar regeln.

Den bifogade bilden är från ett tempel i närheten av skolan som vi besökte häromdagen.

Mafumi-chan!

Och nästa punkt på schemat var att träffa min lillasyster Mafumi. Nu är det så att hon faktiskt inte är min lillasyster men hon var den första av de fyra tjejer som bodde som utbytesstudenter hos mina föräldrar för ett antal år sedan och det är nåt särskilt med Mafumi.

Det var både stormigt och kallt igår när jag mötte Mafumi och hennes kompis vid Kaminarimon gate, alldeles utanför Asakusa. Det var ett par sedan vi senast sågs så det var ett kärt återseende. Hon blev rejält överraskad av min japanska och jag fick så mycket komplimanger att jag börjar bli övertygad om att enda orsaken till att det går långsamt med pluggandet är mitt dåliga självförtroende. Så fort som jag sitter och pratar med en vän så slappnar jag av och orden har lättare att komma fram.

Vi gick alla tre och fikade på ett klassiskt japanskt cafe där vi beställde in grönt te och sötpotatis som snacks. Lite gammalmodigt och rätt intressant. Det blev en del prat om när mina föräldrar ska komma över och när vi ska träffas allihop. Hon är i alla fall ledig de dagar som de är i Tokyo så hon kan träffa mina föräldrar igen.

Så, i lördags lärde jag mig göra sobanudlar och jag träffade en vän jag inte sett på länge. Det var långt ifrån en tråkig dag.

SOBA!

Anledningen till att jag inte orkade festa hela natten var att jag skrivit upp mig på en av skolans aktiviteter, nämligen att lära mig göra sobanudlar. Vi var några elever som träffades vid Shinjuku stationen tillsammans med en lärare och sen gav vi oss av. Väl på plats så visade oss vår handledare hur det skulle gå till, från det att han blandade mjölet med vatten, knådade, kavlade, vek till den och slutligen skar upp den i prydliga strimlor. Ni kan följa processen rätt bra på den serie bilder jag tog och som ni ser så prövade även jag på att göra soba. Det hela avslutades med att nudlarna fick ett snabbt uppkok, ca 30 sekunder, och sen var de färdiga att äta. De serverades med en kopp med doppsås och det var riktigt gott så det här äter jag gärna igen. Eftersom jag hade planer direkt efteråt så gjordes mina nudlar i ordning först så de andra fick se på medans jag lät mig väl smaka. Sen var det bara att rusa iväg till nästa punkt på schemat.