En vecka kvar och nedräkningen fortsätter.

Så var det dags för sista skolveckan och dags för alla prov. Vi börjar veckan med våra prsentationer. Presentationen är ett valfritt ämne som man har skrivit om på japanska och sen ska läsa upp inför klassen. Man ska dessutom helst kunna det utantill för att på så sätt kunna ha en bättre kommunikation med de som sitter och lyssnar. Vi är en rätt liten klass, bara 6 personer, så det gick snabbt att ta sig igenom. Duncan pratade om sin hobby att spela ishockey, Petra pratade om marsvin, Yomi om traditionell koreansk mat, Veronika om visual-kei och jag och Andrea pratade om sprit. Just det, jag hade valt att prata om japanskt öl och han om sake-tillverkning. Jag hade dessutom köpt med mig lite öl för att visa upp (det man i amerikanska skolor kallar för "show and tell") och Andrea hade tagit med sig två flaskor sake som skilde sig något från varandra i smaken. Det var både kul och avslappnat fast de flesta av oss var tvungna att ha pappret med texten i närheten. Som ni kan se på bilden så har den japanska höstölen börjat med färgglada burkar och något starkare innehåll. Imorgon är det kanji-prov och i övermorgon grammatik-prov, stööön.

Ryo Azumi, manga-ka.

För två somrar sedan så var jag i Tokyo och gick för första gången på Comiket. På ett av alla borden där folk sålde sina egen-tecknade serier såg jag nåt som verkade vara nåt slags fantasy-historia men efter att bläddrat igenom så upptäckte jag att det vara en berättelse om vikingar. I en del av de andra tidningar som låg bredvid så berättade tecknaren, i serieform, om sina resor till olika delar av skandinavien. Det var tydligt att kvinnan som tecknat de här serierna älskade vikingar. Jag pratade lite med tecknaren, som kunde engelska, och köpte ett ex. av varje nummer av tidningarna hon haft med sig och sen fortsatte jag vidare. Eftersom jag tycker det är rätt kul att ha träffat en japansk vikingaentusiast som dessutom är manga-ka (dvs serie tecknare) så har jag hållit kontakten, skickat lite böcker på engelska om vikingar, den svenska serieversionen av Röde Orm, etc. Hon har i sin tur skickat en del av de serier som hon har gjort, bland annat berättelsen om den norske vikinga kungen Olav Tryggvasson i serieform. Eftersom hon frilansar som serietecknare så kan det bli lite olika saker hon gör, för närvarande så jobbar hon på en serieversion av bibeln med början i gamla testamentet. Jag har fått den första boken och den är rätt bra. Eftersom mitt år här snart är slut och det är dags att åka hem så gick vi och fikade igår. Det var intressant att höra hur det är jobba som serietecknare i Japan, det har tydligen vart väldigt stressigt sista tiden för att få boken färdig till deadline. Hon skulle vilja göra mer serier om vikingar särskilt som hon just nu håller på att läsa den japanska översättningen av "Heimskringla", men är man frilansare så får man ta de jobb man får. Det verkar i alla fall som hon ska besöka Stockholm i början av december så jag hoppas kunna ha tid över till att visa runt lite. Hur som helst så var det roligt att sitta ner och prata med en vän som inte bara har samma intresse som en själv utan också jobbar med nåt som jag verkligen tycker om, serier.

Glad överraskning i Asakusa.

Och nu förklaringen till varför jag är så pass full. Jag åkte ut till Asakusa idag, mest för att det var längesen sen jag var där och det är ett mysigt ställe att hänga på, särskilt om man kommer bort från turiststråken. Jag gick till en av de mindre gatorna som jag har varit på tidigare och satte mig på en av de uteserveringar som kantar gatan. Efter att ha beställt en öl och lite tilltugg så blev jag tilltalad av paret bredvid som undrade vart jag kom ifrån. Det här fortsatte i en konversation där jag fick reda på att killen i paret tydligen hade satsat pengar på en häst som skulle springa strax efteråt och tillsammans såg vi loppet på barens tv. Tyvärr kom hästen långt efter så det blev inga pengar. Vi fortsatte prata, på japanska och ibland lite engelska när ordförrådet tröt, och de bjöd mig på en drink och frågade slutligen om jag hade lust att följa med och äta på en av deras favorit-restauranger. Det kunde jag inte tacka nej till så jag hängde på. Det visade sig vara en liten lokal restaurang som låg på en bakgata som antagligen skulle ha gått förbi utan att veta vad som fanns där. De serverade monja och fast jag har ätit monja tidigare i Japan så har den aldrig varit så god som den jag åt idag. Det blev mycket ätande och en hel del öl ovanpå det hela så jag är just nu lite trött. Dessutom vägrade de låta mig betala min del utan jag blev bjuden på måltiden och sen följde de mig till tunnelbane stationen. Det är vad jag kallar gästfrihet.

Ut till Big Sight i glada vänners lag.

Jag är för närvarande full som ett ägg när jag skriver det här så jag ska försöka koncentrera mig. I lördags åkte jag tillsammans med Kazuya och några av hans kompisar (som liksom mig är utländska studenter) ut till Odaiba för att besöka den stora mässhallen Big Sight. Det var nämligen så att den här helgen så hade de en stor mässa om utlandsresor så alla de stora flygbolagen visade upp sig. De fanns stånd där folk informerade om resor världen över, så naturligtvis gick jag till Europa sektionen och hittade ett ställe där de gav information om skandinavien. Jag plockade på mig alla broschyrer de hade om skandinavien, det är visserligen på japanska men det kan vara kul att läsa om hur mitt hemland presenteras. Det var som sagt mycket att se och vi blev kvar större delen av dagen där ute.

...följt av en promenad i parken.

Eftersom det var så fint väder så beslöt jag mig för att efter tempelbesöket gå till Shinjuku parken som ligger alldeles i närheten. Jag har inte varit där sen i våras då körsbärsträden blomstrade för fullt så det var kul att se hur det ser när det är täckt av grönska. Jag passade på att göra läxorna också när jag ändå var där, det är ju dessutom snart dags för det stora termins avslutningsprovet. Nästa vecka så har vi dessutom ledigt på måndag till och med onsdag så det är ett litet lov innan proven kommer igång så det blir inte bara att ha roligt, jag måste försöka stoppa in lite pluggande också. Men det är svårt att få igång entusiasmen när det är knappt det är knappt två veckor kvar till hemfärd. Jag får helt enkelt bita ihop och göra mitt bästa och hoppas att den däringa amuletten gör nån nytta. Ganbarrimasu!!

Tempelbesök.

Eftersom jag går om den tredje terminen just nu så är det en del saker (förutom grammatik och kanji) som vi tar en gång till och igår på kulturtimmen så var det återigen dags att besöka ett lokalt tempel. Förra gången vi gjorde detta så var det ett tempel alldeles i närheten men den här gången tog vi en lite längre promenad. När jag kom fram så kände jag plötsligt igen mig. Jag har varit här en gång tidigare men då var det mörkt ute och jag var rejält full. I våras så gick jag, Jonathan, hans kompis David och en japansk bekant till dem ut på en krogrunda som slutade i ett ökänt område kallat Golden Gai och för att komma dit så fick man ta en genväg över tempel området. Jag kom ihåg att jag fick höra den kvällen att busungar ofta kunde fly från polisen genom att springa in på tempel området, om det inte var nåt riktigt allvarligt så gick inte polisen in efter dem. Vet inte hur sant det är, men det påminner ju lite om den gamla medeltids traditionen om fristad.
Hur som helst, eftersom man på de här ställena kan köpa amuletter som ska kunna hjälpa för i stort sett allting, så köpte jag mig en som ska kunna hjälpa mig med pluggandet. Jag lär behöva den under den närmaste tiden och även under hösten när jag väl har kommit hem igen.

Tre veckor kvar och nedräkningen fortsätter.

Veckan har bara rusat förbi, det känns nästan som timmarna går lika snabbt som minuter den här sista tiden. Bortsett från att plugga så har jag börjat gå igenom och packa saker i lådor för att skickas hem, första lådan åkte iväg i torsdags. En del saker slänger man, annat som går att använda tänkte jag ta med till skolan så de kan sälja det på den basar de brukar ha i början på terminen. En del saker ger man helt enkelt bort, som min radio som jag köpte här för att spela CD-skivor, den får Jonathan ta över och glad för det blev han. Jag känner att jag längtar hem nu när det börjar närma sig, det ska bli kul att få träffa alla man känner, det ska bli skönt med en någorlunda ordnad ekonomi med fast lön igen och det ska bli kul att kunna använda en dator som man kan göra lite mer med än med gamlingen jag använt under året. Det jag tror jag ser allra mest fram mot nu är kunna sträcka på mig utan att slå i huvud, axlar och annat. Det här landet är inte gjort för långa människor.
Naturligtvis finns det mycket jag kommer att sakna här, maten, folket, känslan av att bo i en riktig storstad. Men Tokyo känns ibland lite väl trångt, så just nu ser jag fram mot att få komma tillbaks till småstaden Stockholm. Visst, jag har den mörka, kalla och deprimerande årstiden framför mig men jag tror knappast att jag kommer ha tid att bli deppig. Jag har massvis med anime att ladda ner som jag har missat under året plus en massa biofilmer som jag har missat, så jag har lite att ta igen. Till detta så kommer att jag och brorsan ska åka till Finland i december för att göra JLPT(Japanese Language Proficency Test) så jag ska defintivt hålla igång pluggandet när jag kommer hem. Även fast det här året snart är slut så lär jag knappast ha det tråkigt när jag kommer hem. Lite blandade bilder idag; en bild på mig från i vintras, skymning över kanalen bredvid mitt hus, favoriträtten ramen på en uteservering och solnedgång över tågstationen.

Fyra veckor kvar och nedräkningen börjar.

Det händer inte så mycket här just nu bortsett från att jag försöker koncentrera mig på skolarbetet, jag vill åtminstone försöka göra bra ifrån mig innan det hela är över. Idag ägnade jag morgonen åt att gå igenom allt det jag ska packa ihop och skicka hem men jag har ännu inte börjat själva nerpackningen. Detta beror på att jag tog mig en promenad ner till stationen efter sorterandet och upptäckte att de hade en loppmarknad längs med en av parallell gatorna på vägen till stationen. Man kunde köpa grillspett med allt möjligt grillat plus, naturligtvis, alla möjliga former av alkohol. Så jag satte mig ner vid ett bord, tog mig ett glas vin och började prata med en äldre man bredvid mig. Det blev ett trevligt samtal där han bland annat visade bilder på sig när han var mycket yngre och reste i Europa. Han tyckte även det var kul att jag var så förtjust i japansk sprit, för jag passade på att mig en mugg sake också. Och mitt under allt det här så insåg jag plötsligt att jag kan faktiskt tala japanska. Kanske inte tillräckligt för att hålla ett föredrag om kvantfysik men jag kan göra mig någorlunda förstådd. När jag sen kom hem så hade jag hällt i mig vin, cider, sake och som avslutning, en flaska öl och jag kände att jag inte riktigt orkade med att börja packa. Jag får helt enkelt ta det under veckan.