Och nu förklaringen till varför jag är så pass full. Jag åkte ut till Asakusa idag, mest för att det var längesen sen jag var där och det är ett mysigt ställe att hänga på, särskilt om man kommer bort från turiststråken. Jag gick till en av de mindre gatorna som jag har varit på tidigare och satte mig på en av de uteserveringar som kantar gatan. Efter att ha beställt en öl och lite tilltugg så blev jag tilltalad av paret bredvid som undrade vart jag kom ifrån. Det här fortsatte i en konversation där jag fick reda på att killen i paret tydligen hade satsat pengar på en häst som skulle springa strax efteråt och tillsammans såg vi loppet på barens tv. Tyvärr kom hästen långt efter så det blev inga pengar. Vi fortsatte prata, på japanska och ibland lite engelska när ordförrådet tröt, och de bjöd mig på en drink och frågade slutligen om jag hade lust att följa med och äta på en av deras favorit-restauranger. Det kunde jag inte tacka nej till så jag hängde på. Det visade sig vara en liten lokal restaurang som låg på en bakgata som antagligen skulle ha gått förbi utan att veta vad som fanns där. De serverade monja och fast jag har ätit monja tidigare i Japan så har den aldrig varit så god som den jag åt idag. Det blev mycket ätande och en hel del öl ovanpå det hela så jag är just nu lite trött. Dessutom vägrade de låta mig betala min del utan jag blev bjuden på måltiden och sen följde de mig till tunnelbane stationen. Det är vad jag kallar gästfrihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar