Avslutningsfest!

Så var det då dags! Skolfest som avslutning på terminen, med mat, dricka och dräkter. Japp, temat för festen var att man skulle ha på sig nåt i silver om man gillar katter och nåt i guld om man gillar hundar. På Don Quijote (en butik jag kommer berätta mer om senare) hittade jag en silverfärgad buddha-mask som jag köpte med och en kompis som går eftermiddags klassen klädde ut sig till robotkatten Doraemon, som alla japanska barn har växt upp med eftersom det har gjorts högvis med tecknade filmer om hans äventyr. Det här visade sig vara ett lyckokast, massor av folk tyckte vi var riktigt häftiga. Doraemon hade flera japanska tjejer efter sig som tyckte han var urgullig och en ölpimplande svensk Buddha är ju alltid kul. Dessutom vann jag på bingon som de körde senare på kvällen. På bilden kan ni se mig med mitt pris, en minitermos.

Som sagt, massor av folk tog bild på mig i min mask men själv så missade jag det. Tja, sånt händer. Men nu så har jag lite bråttom eftersom nästa anhalt är Sapporo. God Jul på er!

Fuyu Yasumi!! (Jullov)

Ja hörni, då är det bara en dag kvar tills tre veckor ledigt börjar och jag börjar det hela med att sticka till Sapporo i Hokkaido (norra Japan) i nästan en vecka. Den här sista veckan har vi haft fullt upp. Eftersom vi hade ett prov igår så här i slutet av terminen så har jag pluggat som en tokig de senaste dagarna och insett lite försent att mycket av det jag skulle kunna hade jag kunnat läsa in mycket tidigare. Efterklok som alltid. I vilket fall som helst så känns det som det gick bra, jag lyckades skriva svar på allting, till och med en uppgift som jag trodde att jag inte skulle klara av. Allt det här tycks funka på pappret men det veti fan om jag skulle klara av att hålla en konversation.

För det fick vi pröva på idag. Vi hade nämligen det de i skolan kallar "Free-Talk", när vanligt folk får komma till skolan och prata med oss stackare så vi kan öva upp våra språkkunskaper. Det var visst frivilligt att vara där så hela klassen var inte där. Det var nog lika bra eftersom det bara var tre personer som kom för att prata med oss. De var alla tjejer, 2 gick tydligen på universitet men den tredje var lite äldre och hon var riktigt kul. Hon hade tydligen rest världen runt och hade inga som helst problem med att prata med oss medans de två andra var lite mer reserverade. På det hela taget var det rätt kul men ändå rätt dåligt för självförtroendet. Så fort som jag ska upp till bevis och försöka använda det lilla som ändå fastnat så verkar det vara som bortblåst. Jag får väl göra som min kompis Reiko tipsar om, gå ut och dricka öl på nån krog eftersom alkohol är känt för att vara avslappnande så oron försvinner och tungans tyglar lossnar. Så fort som jag får nästa försändelse från CSN så ska jag pröva på det.

Så, imorgon sista skoldagen och på kvällen avslutningsfest med tillhörande alkohol som lärarna, trot eller ej, bjuder på. Men det ska tydligen vara i begränsad mängd så det gäller att vara i tid. Jag ska se om jag hinner skriva nåt om det innan jag sticker på lördag.

För det är nämligen så att jag lämnar datorn här när jag åker till Sapporo och eftersom jag kommer att bo nån annanstans några dagar innan jag kommer tillbaks till lägenheten 3:e januari så kanske det dröjer ett tag innan jag gör nåt mer inlägg. Jag kanske lånar en dator i Sapporo eller kanske tittar in på internet-cafe så ni får vara beredda på att det kanske blir ett inlägg utan Å, Ä eller Ö. Så för att få lite julstämning så har jag återigen tagit med en bild på min grannes julutsmyckning. Som ni kan se har han faktiskt lyckats få med ännu mer figurer, det är nästan så att jag tycker att han borde få ett pris eller nåt.

Kvällspromenader.

Sen jag flyttade in här i Shimoigusa har jag börjat få som vana att ta promenader när skymningen faller. Vid den här tiden på året är det nånstans mellan kl 16.00 och 17.00, och det går snabbt innan det blir mörkt. Åt ena hållet så slutar kanalen i en park, åt andra hållet så fortsätter den, jag vet inte hur långt. Än så länge har jag inte tagit mig tid att följa den till slutet.

Den här veckan har vi dessutom haft 2 småprov, i torsdags ett lyssnarprov (som jag inte är så säker på att jag klarade särskilt bra) och idag så hade vi en kort intervju med vår lärare. Vi blev intervjuade en och en, antagligen för att se hur våra språk-kunskaper har utvecklats. Jag var rätt nervös innan men det gick bättre än väntat, speciellt när jag började prata om min hobby. Jag är nämligen inte bara en stor serie-älskare (vilket naturligtvis inkluderar manga) jag hållet även på med reenactment och är med i ett vikingasällskap. Jag hade med en bok om det här och Hirai-sensei blev så fascinerad att hon fick låna den till nästa vecka. Jag antar att jag är lite mer exotisk än jag trodde.

Lunchdags.

På samma gata som skolan ligger finns det en uppsjö av restauranger, alla väldigt billiga. Flera av oss har fastnat för en indisk restaurang som serverar en kanongod lunch-curry. Några stycken av oss går dit åtminstone en gång i veckan och idag fick vi en extra show som överraskning. Chefen var nämligen på besök och eftersom det redan var en del folk där plus att vi 10 hungriga studenter också kom in så hade de svårt att hinna med. Chefen hjälpte till bäst han kunde när han inte var upptagen med att skälla ut sin personal mitt framför oss alla. Han använde en blandning av japanska, engelska och nåt indiskt språk tror jag men vi behövde inte förstå orden för att veta ungefär vad han sa till sina stackars underlydande.
När vi fick vår mat så bad han oss om ursäkt för att hans personal är såna klantskallar att de inte är bättre förberedda för lunchrusningen. Själv tyckte jag curryn smakade lika god som alltid och jag hade inte särskilt bråttom så mig gjorde det inget.

Dagens boktips: Saint Young Men

De flesta som känner mig hur mycket jag älskar manga (japanska serier) och eftersom jag befinner mig på plats så tar jag naturligtvis chansen att ta en titt på alla titlar som ännu inte har publicerats i väst. Eftersom det inte ständigt händer roliga och intressanta saker här så har jag funderat på att fylla ut inläggen om mina äventyr med lite tips om vad jag läser, eller i alla fall tittar igenom, så bra är jag inte på japanska ännu.

Först ut är i alla fall komedin Saint Young Men. Bästa kompisarna Jesus och Buddha( kända från de stora världsreligionerna kristendomen och buddhismen) slet rätt hårt under förra millenie-skiftet och har därför beslutat sig för att ta lite semester. Sagt och gjort, det båda vännerna hyr en lägenhet i Tokyo och sedan börjar deras äventyr. Det är inte alltid lätt att vara av gudomligt ursprung och försöka leva i en modern storstad. Ni kan ta en titt på serien här.

Favorit-episoden hittills är i bok 2 när Jesus och Buddha firar julafton. Försök föreställa er de här två klädda i tomtedräkter.

Den här serien är helt klart ett bevis på att japanerna har ett väldigt avslappnat förhållande till religion, nåt man kunde önska att fler människor hade. Hur som helst, två böcker har hittills kommit ut och en tredje bok ska komma nån gång efter årsskiftet. Jag kommer absolut att köpa den.

Vi får se när jag skriver nåt mer sånt här inlägg och vad jag väljer då. Den närmaste tiden kommer det nog mestadels bli studier men när jag får det tråkigt härnäst så skriver jag nog nåt mer i stil med det här.

På besök i Odaiba.

Jag håller just nu som bäst på att förbereda mig för det avslutande provet för terminen som vi kommer att ha i slutet på den här veckan och nästa vecka. På torsdag som kommer vi att vara med på en kort intervju på japanska och på fredag ska vi ha ett prov i hörövning. På torsdag nästa vecka så har vi den avslutande delen med grammatik och sen börjar jullovet.
Det har inte blivit så värst mycket inlägg här på sistone, mest beroende på att jag har kommit in i min vardagsrytm vad gäller liv och studier här och det är inte alltid det händer så mycket. En typisk vardag ser ut nånting så här: jag går upp klockan 7.00, käkar frukost och klockan 8.00 åker jag till skolan. Där är jag från 9.00 till 12.50 och sen käkar jag en billig lunch på nåt av ställena kring skolan. Sen åker jag hem eller också tar jag en omväg så jag kan slappna av innan jag kommer hem och börjar plugga. Pluggandet pågår till 21.00 då jag slötittar lite på tv och sen går jag och lägger mig. Låter inte särskilt upphetsande, eller hur? Fast när man tänker efter så är det väl egentligen så här ett normalt liv ser ut, större delen av tiden så gör man det man måste, resten av tiden så gör man det man vill.
Därför passade jag på att åka ut till Odaiba igår och promenera omkring. Odaiba är, så vitt jag förstår, en konstgjord som skapades under det glada 80-talet då japan var på topp. Själv så ville jag mest se mig omkring i förberedelse för årets vinter Comiket som i år är 28:e till 30:e december. Jag passade på att ta lite bilder så ni kan få en uppfattning om hur det ser ut och, ja, de har faktiskt en mindre kopia av frihetsgudinnan där.
Eftersom det inte har blivit så värst mycket pluggande i helgen så är det det som jag ska ägna större delen av dagen åt. Men först ska jag ta en promenad i det vackra vintervädret, med gassande sol och ingen snö.

Bjällerklang, bjällerklang.

Så var det helt plötsligt december och knappt 3 veckor kvar till jullovet. Jag har lite svårt att begripa att jag faktiskt har varit här i 2 månader. Tiden går snabbare än man tror, särskilt när man kommer in i vardagslunken med ett par timmars studier var dag. Angående studierna så har jag inte så höga förhoppningar om mig själv, det känns som jag knappt har lyckats lära mig nån av glosorna som jag skriver ner varje dag. Tack och lov så har jag Carro i Kyoto som har lyckats lugna ner mig på den punkten genom att påpeka att 2 månaders studier inte är mycket och att man helt enkelt får ta baby-steg när det gäller att lära sig. Jag jobbar helt enkelt på och gör så gott jag kan så får vi se hur mycket jag lyckas lära mig under tiden här.

Jag har än så länge inte kollat upp julutsmyckningarna som ska ha kommit upp på andra delar av stan men jag har sett det på lite närmare håll. Tvärs över gatan och några hus uppåt så har en kille lyckats pryda sitt hus med rejält mycket ljus och julprylar. Ser nästan lite amerikanskt ut om man tänker efter. Enligt Michiko så gör han tydligen det här varje år.

Kvällsbilden ger bara en antydan om hur det egentligen ser ut.

Dessutom har jag fått en tidig present i form av ett kuvert med brev, väggkalender och lite annat smått och gott från familjen. Det är nästan så att man blir lite tårögd och får en släng av hemlängtan.

Noguchi-sensei tar ledigt.

En av våra lärare, Noguchi-sensei, har varit rätt så gravid de senaste månaderna och idag var sista dagen innan mamma-ledigheten börjar. Därför firade vi av henne med en present av lite svindyr belgisk choklad som blev mycket uppskattat. Vi ses senare, Noguchi-sensei, hoppas att vi får höra vad det blev för sort.

Vår andra lärare, som syns på den andra bilden, är Hiraii-sensei. På bilden har hon även med sin assistent, Pan-kun, som ibland är med på lektionerna.

All hail the almighty Riskokare!

Ja, då är man återigen tillbaks till vardagen med skola, studier och den fritid som man kanske har över så här på vardagarna. Därför tänkte jag ta upp en sak som har blivit en stor av mitt liv sen den införskaffades, nämligen min riskokare. Just det, den här prylen var en av de första saker som jag införskaffade på inrådan av de som har varit här längre än jag. Eftersom ris är basfödan här och något av det billigaste man kan köpa så klarar man sig inte utan en sån här. Särskilt när du har gjort din första omgång ris i din nyligen införskaffade kokare så kommer du att fråga dig själv hur i helvete du har klarat dig i alla dessa år med bara en kastrull.

Tack och lov så fick jag hjälp av en av lärarna med att översätta bruksanvisningen så jag kunde använda den och nu så går den varm var och varannan dag. Det här är definitivt en souvenir som jag kommer att skicka hem när återfärden börjar närma sig. Jag hoppas att jag kan skaffa nån slags konverterings-grej som jag kan sätta på sladden så att jag kan använda den i sverige.

I söndags blev jag dessutom bjuden på restaurang av Michiko, hennes man och Ryoko, Motokos syster. Vi åt bland mycket annat en gryta som bland annat innehöll fugu, alltså blåsfisk. Just det, den där livsfarliga maträtten man alltid läser om som serveras på lyxkrogar. Det här var inte riktigt samma sak eftersom just den delen av fisken nog inte användes här. Jag fick i alla fall reda på att fisken tillhör säsongen och kan bara ätas vid den här tiden på året. Gott var det i alla fall.

När vi satt och pratade runt bordet så blev jag dessutom erbjuden att bo ett par dar i Ryokos lägenhet när hon och hennes man är borta under julen. Som jag har berättat tidigare så kommer jag att vara borta ur den här lägenheten eftersom Motoko och Tobbe kommer att bo där under julhelgen. När jag väl är tillbaks från Sapporo så kommer jag att hoppa lite mellan mitt rum på vandrarhemmet och Ryokos lägenhet innan jag den 3:e januari är tillbaks här igen. Kan nog bli ett spännande jullov.

Hösten har kommit till Takao-san.

Igår var en riktigt härlig höstdag så jag beslöt mig får att åka till Mount Takao igen för att se om löven hade börjar få färg. Jag tror att bilderna talar för sig själv vad gäller den saken. Jag var inte helt ensam på den här turen heller. I slutet av November så brukar löven få sin vackraste och starkaste färgprakt och det måste naturligtvis alla se. Därför är alla resor till ställen som Kyoto fullbokade månader i förväg och vi andra får hålla till godo med det som ligger lite närmare, vilket inte är fy skam det heller. Visserligen fick man vänta ca en timme i kön till linbanan, men det var det värt. Jag kan bara hoppas att ni har fått uppleva bråkdelen av den skönhet som jag fick se, men om inte så håll till godo.

En oväntad syn.

Typisk höstdag idag. Solsken, kylig och fräsch luft och man känner sig glad och uppiggad av ljuset och färgerna. Så när jag står på stationen och väntar på tåget och ser mig omkring så tycker jag mig se... men det kan väl ändå inte vara... jo, det är det minsann!

Mittemellan två av husen och långt i fjärran så ser jag för första gången, klart och tydligt, Mount Fuji. Som ni ser på den sista bilden så kunde man fortfarande ana siluetten vid skymningen. En bra början på dagen.

Nyinflyttad och etablerad!

Så har man flyttat igen. Den här lördagen blev det återigen dags att bära väskor, inte särskilt roligt men nödvändigt. Det här bör bli sista gången, det här är nämligen det ställe som jag har tänkt stanna resten av mitt år här. Det tog lite tid att få igång internetet här, först försökte Michiko (Motokos mamma) och jag med gemensamma krafter att förstå hur det hela skulle fungera. Sedan ringde vi upp hennes datalärare för att få lite support via telefonen och till sist beslöt han sig för att själv komma hit och ordna saken. Vilket han gjorde efter att ha kommit hit kl 23.00 och kämpat med min något långsamma och tröga dator nån timme eller så. Jag var rätt trött dan efteråt kan jag säga.

Annars trivs jag rätt bra här. Jag bor emellan 2 tågstationer. Shimoigusa ligger 10 minuters promenad härifrån men det tar 20 minuter med tåget, inklusive ett tågbyte. Asagaya ligger 20 minuters promenadväg härifrån men tåget går direkt till skolan på knappt 10 minuter. Dessutom är det en vackrare väg, med en trädkantad alle. Det är därifrån som jag har tagit de här höstbilderna. Solnedgångsbilden togs från taket.

Som ni ser så har jag försökt ta ett par bilder av lägenheten. Den är mindre än min hemma men större än vad jag bott i hittills.