Så var det helt plötsligt december och knappt 3 veckor kvar till jullovet. Jag har lite svårt att begripa att jag faktiskt har varit här i 2 månader. Tiden går snabbare än man tror, särskilt när man kommer in i vardagslunken med ett par timmars studier var dag. Angående studierna så har jag inte så höga förhoppningar om mig själv, det känns som jag knappt har lyckats lära mig nån av glosorna som jag skriver ner varje dag. Tack och lov så har jag Carro i Kyoto som har lyckats lugna ner mig på den punkten genom att påpeka att 2 månaders studier inte är mycket och att man helt enkelt får ta baby-steg när det gäller att lära sig. Jag jobbar helt enkelt på och gör så gott jag kan så får vi se hur mycket jag lyckas lära mig under tiden här.
Jag har än så länge inte kollat upp julutsmyckningarna som ska ha kommit upp på andra delar av stan men jag har sett det på lite närmare håll. Tvärs över gatan och några hus uppåt så har en kille lyckats pryda sitt hus med rejält mycket ljus och julprylar. Ser nästan lite amerikanskt ut om man tänker efter. Enligt Michiko så gör han tydligen det här varje år.
Kvällsbilden ger bara en antydan om hur det egentligen ser ut.
Dessutom har jag fått en tidig present i form av ett kuvert med brev, väggkalender och lite annat smått och gott från familjen. Det är nästan så att man blir lite tårögd och får en släng av hemlängtan.
1 kommentar:
Det är jätte svårt att lära in ett nytt språk. Framför allt i början när man liksom inte har något språk att hänga upp orden på. Dess utom tror jag att japanskan är ett utav de knepigare språken att lära sig! Din kompis har nog helt rätt, ta det med små steg i början. Du får inte rusa iväg och sätta upp allt för höga krav och allt för höga mål som du gör ibland. Ta det lugnt och njut av vistelsen, utan prestationsångest;)
Stor kram och jag saknar dig! Nadja
Skicka en kommentar