Titeln på det här inlägget är kanske lite överdriven men eftersom Mafumi var den första av de japanska utbytesstudenter som vi hade i vår familj så har hon alltid kännts som en familjemedlem. I lördags så träffade vi henne i Asakusa. Vi hade planerat att gå på en restaurang i området och äta lite men eftersom höjdpunkten på körsbärsblomningen var just då så var det så packat med folk att det inte fanns plats nånstans. Det löste sig i alla fall när vi bestämde oss för att titta in på en liten kvarterskrog och ta varsin öl. Vi beställde in tilltugg och vi tyckte stämningen var så mysig att vi blev kvar ett par timmar.
Det var nästan 10 år sen Mafumi hälsade på oss senast så hon och mina föräldrar hade mycket att prata om. Vi avslutade dagen med att gå ner till floden och se på sakuran där men eftersom det var rätt mulet och inte särskilt varmt så blev inte särskilt långvariga. Det blev ett något sorgset avsked mellan mina föräldrar och Mafumi men jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan vi alla kan träffas igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar