I måndags så fick jag mitt nya visakort men utan nån kod så det var så gott som värdelöst. Tack vare min brors efterforskningar så visade det sig att trots att kortet (liksom all min post) eftersändes till honom, så hade kuvertet med koden hamnat i min lägenhet. Tack och lov så hade min hyresgäst tagit hand om kuvertet och igår så fick jag koden och nu har jag pengar igen. Nu när jag blev så pass glad så kom jag ju på att glömde skriva om skolfesten innan jag åkte till Sapporo.
Där förekom musikalisk underhållning av mina svenska kompisar Jonathan och Andre, båda två väldigt musikaliskt begåvade. De sjöng och rappade på både engelska och japanska och gjorde stor succe. Deras klasskompis Maria gjorde också en bejublad insats genom att sjunga på japanska. Jag själv då? Jo, jag drog som ende utlänning omkring klädd i yukata (sommarkimono i tunt bomullstyg) och rävmask och drack mig kalasfull på olika sorters alkohol. Det här lossade naturligtvis tungan så det blev samtal på enkel, sluddrig japanska, lite bättre engelska och en gnutta svenska. Så borde klassfesterna vara hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar