Igår så fick vi tillbaks proven och jag blev inte särskilt överraskad över mitt spektakulära misslyckande, 55 poäng av hundra. Som ni kanske har läst tidigare här så kommer jag gå om trean för att se om jag kan bli bättre på andra försöket eftersom jag lär mig rätt långsamt. Så efter det så promenerade jag iväg till Shinjuku och Kinokuniya bokhandeln där jag springer in i Ed (också svensk trots namnet) som påminner mig om att det ju faktiskt är midsommar. Han har till och med med sig en egenhändigt tillverkad liten stång så jag undrar vad japanerna tänkte om den.
På kvällen så gick jag ut och käkade med Mattias och på vägen hem sprang vi in i en kompis till honom som tydligen bodde rätt nära honom i Sverige men som nu har bott i Tokyo i 18 och äger sitt eget lilla företag. Rätt kul att träffa andra svenskar och berätta om mitt liv som student.
Han var tyvärr tvungen att gå hem så han bad sin kollega att med oss på en lokal bar så vi fick lite kul. Sen sa vi där och pratade om allt möjligt ett par timmar innan det var dags för sista tåget. Innan jag eller Mattias han betala så hade kollegan bjudit oss på drinkarna och det var bara att tacka och ta emot. Som fattig student så har man ingen stolthet. När jag skulle hem så fick jag dessutom uppleva nåt nytt, midnatts rusningen. Morgon rusningen upplever jag varje dag när jag ska till skolan men den här rusningen är alla som ska hem med sista tåget. Eftersom ingen vill bli kvar i stan så övergår trängseln all beskrivning. Jag tror att jag kan bäst beskriva det med att när jag väl steg av så började det sticka i fingrarna när jag började återfå känseln efter att ha stått fastklämd i en kvart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar