För ett par veckor sedan fick vi reda på i skolan att på ett universitet i Mejiro behövde de utlänningar att öva på. Det är nämligen så att de har elever som utbildar sig till att bli japanska lärare för utlänningar och de behöver folk att öva sig på. Eftersom man dessutom fick en liten slant för besväret så skrev jag på. Så i lördags åkte jag till universitetet som visade sig vara enbart för kvinnor så jag var ende mannen i klassrummet. Det var jag och två koreanska tjejer som var elever och "lärarna" fick en kvart vardera att undervisa oss. Vi höll på i tre timmar och sen avslutade vi att bli bjudna på lite snacks och läsk samt lite prat med folket. Jag lyckades lära en tjej ett par enkla fraser på svenska men glömde bort klassikern "en stor stark, tack". Hon verkade nöjd ändå så det gjorde nog inget.
Nu är det en vecka kvar till proven som avgör om vi går vidare. Nästa måndag ska vi hålla ett kort föredrag inför klassen (jag tänkte om min hobby med medeltids sällskap), på tisdag har vi grammatik och kanjiprov och på onsdag har vi prov på all grammatik vi har haft från det vi kom hit till nu. Jag är både skitnervös och livrädd att jag inte ska klara av det. Jag har tyvärr en förmåga att blåsa upp såna här saker bortom alla proportioner så det är inte direkt ovanligt att jag känner så här. Jag pratade lite med Kawakita sensei om min nuvarande situation och vi kom båda överens om att det nog är bäst för mig att gå om trean. Jag är hopplöst efter alla andra i klassen och när jag får panik och försöker följa efter så spänner jag mig för hårt och glömmer allting jag lärt mig. Jag antar att jag kommer att ha lättare att slappna av om jag gör det hela en gång till och faktiskt får chansen att lära in det ordentligt. Jag kommer ändå att göra proven, jag vill trots allt se hur mycket jag kan så därför kommer det inte bli så mycket annat är pluggande den här veckan. Okej, helvetesveckan börjar NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar