Teknologi-fobiker, jag?

I söndags försökte jag sätta igång datorn för att ägna mig åt lite surfande på nätet. Det enda som hände var att det stod ERROR på skärmen, utan någon förklaring. Naturligtvis drabbades jag av panik eftersom datorer verkligen inte är nåt som jag har talang för och om min gamla laptop går sönder här i japan så har jag knappast pengar att köpa en ny för. Efter att ha lugnat ner mig så bestämde jag mig för att prata med folk i skolan som vet betydligt mer än jag när det gäller sånt här. Efter att ha följt ett råd av Ed, en svensk i en annan klass, så visade det sig att det inte var nåt fel på datorn men att nätverkskortet tydligen krånglade lite men det gick att ta sig förbi det.
Det verkar så enkelt när nån pekar ut det åt en, men när datorn(eller vad det nu är) börjar krångla då blir man lätt nojig och även lite förbannad på sig själv att man inte kan mer. Ett annat exempel är en elektronisk ordbok som är toppenbra att ha när man pluggar japanska. Jag köpte min strax efter att jag kom hit i höstas och jag har knappt använt den. Istället har jag kört med ett pocket-lexikon som nu börjar bli rätt slitet. I förra veckan så tog jag mig tid att gå igenom den och nu har jag äntligen insett hur bra och praktisk den faktiskt är. Den har dessutom ett par extradetaljer som jag ser fram mot att pröva på när tid finns. Jag tror att här skulle det passa att stoppa in nånting i stil med "Det är svårt att lära gamla hundar sitta", eller nån liknande floskel. Använd fantasin, ni kan nog komma på nånting bättre själva.