Dags att dra åt på svångremmen.

Dethar inte blivit så mycket skrivet på sistone, mest för att jag har inte gjort mycket annat än gå i skolan, plugga hemma och titta på tv. Det låter ju inte så värst spännande men det är troligen så min vardag kommer att se ut de närmaste veckorna eller månaderna eller hur lång tid det nu kommer att ta för ekonomin att komma på rätt fötter. Eftersom den svenska kronan just nu är värd i stort sett ingenting så får vi (alla elever på skolan) helt enkelt låta bli allting som kan kosta för mycket pengar, dvs allting som är roligt.

Själv så har jag beslutat att byta min lägenhet, som jag stortrivs i men som nu har blivit för dyr, mot ett billigare boende. Eftersom alla lägenheter är jättedyra så får jag flytta in på ett guesthouse, ett ställe där man delar kök, dusch, toalett och tvättmaskin med ett gäng andra människor. Jag kommer att bo så här fram till 10:e januari då jag kommer att kunna hyra en lägenhet av min kompis Motoko för resten av studieåret.

Den här stressen och oron har gjort det lite svårt att koncentrera sig på studierna, men annars flyter det på rätt bra. Det är rätt mycket glosor att trycka in, och jag har väl lite svårt att sätta ihop en mening men det kommer väl.

Den här gången har jag med en bild på svenskarna i klassen. Vi hänger ihop rätt ofta och vi brukar käka lunch efter skolan på nån av de billiga restaurangerna längs med gatan. Annars består klassen av en kille från turkiet, en kille från iran, en kille från italien och en från spanien, en tjej från korea, en tjej från norge och en från schweiz.

Idag hade vi dessutom informationsdag då vi fick prata lite med de elever som har varit här ett tag och få tips om olika saker. Det genomgående ekonomiska rådet löd: ligg lågt! Annars fick man lite uppmuntrande klappar på axeln om när jag frågade om jag verkligen kunde bli bra på det här språket, det känns ju ibland som alla andra kan så mycket mer. Det hela avslutades med att alla nya elever från världen över trycktes in i ett litet rum där man en och en fick ställa sig upp och presentera sig och säga vart man kom ifrån. "Watashi wa Niclas desu, sweden-jin desu, douso yoroshiku onegai-shimasu!"

Ikväll blir det skolfest på en Izakaya (ölhak med tilltugg) i Shinjuku. Jag tror jag kan behöva det för att glömma pratet om pengar en stund.